Vi befinner oss mitt i den allvarligaste överdoskrisen i USA:s historia, med över 100 000 dödsfall under det senaste året. Överdosering är den främsta dödsorsaken bland amerikaner under 40 år, vilket resulterar i fler dödsfall än mord, självmord, motorolyckor, skottskador och cancer. I akutsjukvården bevittnar vi denna kris på nära håll, då vi ansvarar för patienter med opioidberoende under akuta situationer, efter en överdos samt för kroniska problem som oftast beror på bristande tillgång till primärvård. Dessa är våra patienter.
Inom och utanför akutsjukvården finns det en växande mängd forskning inom folkhälsa, politik och farmakologi som syftar till att minska skadorna av denna kris. Bland dessa evidensbaserade insatser finns läkemedel mot opioidberoende (MOUD), inkluderande opioidagonister såsom buprenorfin och metadon, vilka har obestridliga fördelar för sjuklighet och dödlighet. Trots omfattande forskning som stöder dessa insatser fortsätter dödsfallsfrekvensen vid överdosering att öka, främst på grund av otillräcklig implementering och dålig patientåtkomst.
Metadon är en syntetisk, full agonist för opioidreceptorer med en genomsnittlig halveringstid på 24 timmar, vilket tillåter en dosering en gång per dag. Metadon upptäcktes först i Tyskland på 1930-talet och godkändes i USA för smärtlindring 1947, följt av godkännande som läkemedel mot opioidberoende på 1960-talet. Trots dess välkända effekt kopplad till minskad dödsrisk och förbättrad användning har metadon förblivit en otillräckligt utnyttjad resurs, delvis på grund av betydande hinder kring tillgång till läkemedlet.
Traditionellt har metadon föreskrivits i öppenvård med krav på registrering i ett opioidbehandlingsprogram (OTP), vilket utgör ett påtagligt hinder med tanke på den ojämna geografiska fördelningen av OTPs. Många patienter måste närvara fysiskt, dagligen, och konsumera metadon under direkt övervakning av vårdpersonal. Starka krav på efterlevnad, inklusive perfekt närvaro och negativa urinprov, måste uppfyllas innan patienter kan få hem doser. Denna föreskrivningsstruktur, avsedd att minska avledning och missbruk av metadon, är osedvanligt restriktiv jämfört med andra opioider som har liknande risker.
Däremot har COVID-19-pandemin medfört betydande förändringar för förskrivningen av metadon, inklusive tillåtelse för patienter att ta hem doser samt fortsatt förskrivning via telehälsa. En ökning av tillgången till metadon skulle kunna förbättra patienternas hälsa och minska risken för dödlighet, vilket även har blivit mer accepterat av yrkesgrupper inom narkotikamedicin.
Akutläkare står inför möjligheten att fylla kunskapsluckor och förändra patientvården genom att implementera metadonbehandlingar, genom att bättre rikta våra insatser på patienter med opioidberoende.
Det är av yttersta vikt att vi som akutläkare engagerar oss i diskussionen om metadon och ser till att dess användning integreras i vår vård av patienter för att säkerställa en förbättrad och mer effektiv behandling.
Källan till denna artikel kommer från ACEP-now. Läs artikeln här.